Vilken ledare önskar sig radikalt konservativa skall stiga fram?

Fascisterna fattar jag.... den starke mannen skall kliva fram och ta makten... men vem skall bli mer eller mindre autokratisk kung och hur skall det gå till?

Ytterst få samhällen har ju en traditionell monarki med makt och det finns inte ens säraskilt många demokratiserade monarkier kvar.

Hur ser ni radikalt konservativa på vägen framåt?

Vore glad om någon kunde beskriva.

Ideologin ter sig orealistisk och verkar mest vara ett poserande med åsikter??

Ett råd av Äldste.

Man hoppas väl på Oswals Spenglers "Ceasars ankomst" som ska välta över kapitalisternas buffebord och påminna dem om att svärdet är mäktigare än dollarn. Det kapitalistiska systemet måste först falla ihop inför dess inre motsägelser.

Hur det riktigt ska gå till ställer jag mig undrande över, då olika tiders historiska cykler inte kan översättas till modern tid med masskommunikation och atombomber. Tanken är väl att en ny krigisk tidsålder ska komma, och att en ny krigararistokrati ska få makten, men jag vet inte ifall mänskligheten har mage för framtida AI-styrda krig där sidan med bäst transistorer och programmerare vinner snarare än den med de modigaste krigarna. Jag tror att till och med krigsromantiker från förra århundradet som Ernst Junger eller Nietzsche skulle förfasas över vad modern krigsföring går ut på, och hur liten människan blir i den nya hyperteknologiska tidsåldern.

Okej, vilka är de personerna?

Och, hur kommer de till makten?

Så de är drömmare?

De poserar med kontroversiella åsikter som saknar realism?

Lite som bokstavsvänstern som satt och drömde om revolutionen, i väntan på att folket skulle resa sig.

Undras om de är organiserade i liknande sekter, med en websida istället för tryckeri och bokstånd....

Det finns kanske en del sanning i Spenglers analys av civilisationers cykler av vår-sommar-höst-vinter och det är slående hur den träffar rätt på så många punkter i vår nutid (som att dekadenta kulturer övergår till att bli mer analytisk snarare än intuitiv och därmed så förfaller den).

Problemet med Spengler är densamma som man finner hos Hegel eller Marx historiska tågräls mot ständig utveckling, man vill tyda mönster i en allt för kaotisk modell. Det finns några variabler man alltid kan ta och studera hur de historiskt utspelat sig och därmed försöka likna hur de ser ut i vår samhälle, som Peter Turchin gör genom att studera hur allt för stora eliter som slåss om fåtal elitpositioner skapar gogrunden för en kontraelit som söker rasera hela systemet, och hur detta har hänt om och om igen. Problemet är bara den att trots att man finner liknande variabler så skiljer de ju markant på så många sätt; så du tar Peter Turchins analys om att 100-åriga kriget startade för att pesten hade dödat så många bönder att det blev för många aristokrater över som slogs om att styra över en fåtal bönder som överlevt pesten, Turchin jämför detta med att vi istället idag har överutbildade akademiker som slåss om för få karriärpositioner. Överutbildade akademiker kan då försöka bli en kontraelit som skapar oreda i systemet för att få makt på annat sätt, men problemet är att de heltenkelt inte är krigare likt aristokraterna på 1300-talet, deras förmåga att skapa riktig oreda i systemet kan ifrågasättas.

Samma sak gäller en Cesar eller Napoleon som kör över hela systemet med svärdet och författar nya regler för samhället att följa. I Romarriket så kom inte Julius Cesar från klar himmel, utan systemet var väl medveten om att de skapade gogrunden för att ambitiösa generaler kunde bli så mäktiga och populära att de kunde bli diktatorer, och det hade hänt flera stora inbördeskrig där generaler tidigare både försökt överrumpla systemet och tyranniskt försvara romerska systemet (som striden mellan Gaius Marius och Sulia).

Vi lever inte i liknande förhållanden som romarna levde i. Generaler har inte samma status som de hade då, och är inte vår tids superstjärnor. Snabbkommunikation och förmågan att spionera på exempelvis kuppmakare är av sådan nivå att det närmast är omöjligt att komma särskilt långt med ett kuppförsök. Generaler idag är av mindre värde än de var då i tiden, och krig utkämpas allt mer digitalt, med hjälp av matematiker och artificiell intelligens.

Det närmsta vi får en modern Cesar är antagligen just Donald Trump, alltså bara en till kändiskapitalist och showman som är en mästare på att skapa memekrig genom internet. Men då Donald Trump inte är en general likt Julius Cesar så får han problem att komma långt med sitt krig mot systemet.

Historien kan inte jämföras med djurs ekosystem för att människan trots allt har kapacitet att bygga på forna generationers kunskap och allt mer manipulera naturen. Hårda tider föder mjuka män, mjuka män föder dåliga tider, och dåliga tider skapar hårda män...är en grov sammanfattning av cykelteorin, men problemet är att en lat bonde år 2040 ändå producerar 50 gånger mat med sin självkörande traktor än den hårt arbetande kväkaren gjorde för 200 år sedan. Den fege soldaten som är kung på att spela tv-spel med sin drönare dödar enkelt en modig soldat från 100 år tillbaka. De som arbetar i minor och industrier likaså behöver inte plågas av sitt arbete som förr.

Så det teknologin utvecklas så snabbt att det inte alls är säkert att systemet kollapsar pga alla dessa mjuka män. Det är troligt är att vi inte ens behöver ha hårdheten som krävs för att specialisera sig i svåra stem-utbildningar, i takt med att AI nu tycks kunna bli framtidens kodare och ingenjörer.

Pågrund av teknologiutvecklingens ständiga acceleration så förändras till och med eviga sanningar, inklusive historiens cykliska natur. Jag tror att vi snarare är påväg mot Nietzsches sista människa eller Huxleys sköna nya värld, och mycket lite kan nog stoppa det.

Jag tror på direktdemokrati, och jag tror på ett bysamhälle där alla känner varandra och man har vissa skyldigheter mot varandra.

I en sådan process väljs ett råd ut av de som lokalt bor i området.

Centralstyrning bör ske genom AI.

Hur gör man i städerna?

Städerna är förlorade, de kommer antagligen vara handelszoner styrt av handelskammare.

Okej, fast jag undrar vilken sorts konservatism det är du företräder... du ser nationernas upplösning framför dig.

Vi har flyttat runt så mycket och släktbanden är minst på nationell nivå och i många fall på global nivå.

Klaner har en fördel i den miljön kanske...

Men som där jag bor, strax utanför en liten ort på ca 1000 människor. Ytterst få är födda och uppväxta här, det är en pendlingsort in mot större städer.

Kanske det där funkar i glesbygd bara, det du skriver.

Så är det nog. För att återfå balansen i världen kommer vi behöva återgå till mindre självförsörjande samhällen.

Idag bor du i en sovstad för att kunna ha råd att jobba i en storstad, ha råd att äga ditt boende, din bil, din TV, din processade mat o s v. Du skaffar pengar för att konsumera i en meningslös existens, för att multinationella företag ska ha evig tillväxt.

Din mening som människa är att ta hand om familjen och leva i harmoni med naturen, odla en kultur som kommer från denna harmoni.

Tror iofs att det blir svårt att återgå till något slags jordbrukssamhälle med den enorma befolkning som finns lite varstans.

Personligen sätter jag fritiden högt på min lista, så jag jobbar inte så mycket längre.

Förr fanns Jordens Vänner och liknande rörelser, vänsterrörelser som sökte sig mot självförsörjande jordbruk och likasinnade.