Gråta, skratta, rodna, visa känslor - människor och djur

Ja, vi kan börja med att visa känslor genom ansiktsuttryck. Djur gör ju inte detta i samma grad. Det kan vara svårt att utröna vad en fågel eller en sköldpadda känner. En hund visar tänderna när den är arg, i övrigt visar den känslor på andra sätt. Det intressanta är kanske varför bara människan visar känslor genom ansiktsuttryck i den grad vi gör?

Sen att rodna... Ja, det är nog sett från evolutionär biologi det mest oförklarliga. Vi vet ju såklart varför någon rodnar.. En person skäms, känner sig besvärad eller är blyg. Frågan är vad syftet är med att visa upp detta? Någon som ska tala inför folk och börjar rodna, hade nog helst velat slippa det... Jag har läst att syftet kan vara att få andra att känna sympati, kanske att vara lite snällare. Fast känner ni mer sympati när någon är helt röd i ansiktet?

Tårar när man gråter. Förekommer det hos djur? Jag har läst det vanligtvis inte gör det men att kanske elefanter ibland har verkat fälla en tår. Hursomhelst kan man undra varför däggdjur inte fäller tårar fast de är fysiskt kapabla? Kan det vara att de inte kan känna sorg eller inte på samma sätt som vi? Eller kanske att eftersom djur inte bryr sig mycket om ansiktsuttryck tjänar tårar inget syfte för dem?

Evolutionära biologer kan inte helt svara på vilket syfte tårar tjänar för oss. Återigen att det kanske kan väcka sympati hos andra människor. En person som gråter har svårt att se och därmed slåss, vilket kanske får en uppretad motståndare att ta det lugnt. Ja, forskare har faktiskt föreslagit det.

Slutligen varför vi skrattar. Vi känner oss roade och når en nivå vi helt enkelt skrattar för att något är roligt. Utvecklingsmässigt att visa upp och dela hur vi känner. Fast återigen frågan varför djur inte skrattar? De kanske saknar humor eller kan inte känna helt den känsla som frambringar skratt? Vissa däggdjur hävdas kunna göra något läte som motsvarar skratt och i liknande situationer. Var det råttor, möss eller andra djur som åtminstone "skrattar" när de kittlas? Ändå inte på samma sätt och troligen sällan som reaktion på en roande situation.

Så detta är lite mystiskt... Åtminstone gråta med tårar, rodnande och skratt i de situationer vi gör det är unikt för oss människor. Varför är det så? Varför saknar djur dessa förmågor, och vad är syftet för människan ur ett evolutionärt biologiskt perspektiv?

Utöver detta så är det fler saker bara vi gör. Lite OT men vi hade kunnat lägga till saker som lyssna på och skapa musik, frambringa och uppskatta konst. Något inga djur sysslar med...

Slutligen också om dessa skillnader indikerar att människan är något annat än ett djur? Lite konstigt människan är den enda varelsen på planeten som har vissa beteenden. Det gäller inte bara att förändra miljön i hög grad, tillverka och använda verktyg på avancerat sätt, bära kläder etc men även beteenden nämnts som ovan.

Elefantbarn har skyhög risk att dö av brustet hjärta om föräldern dör.
Säger allt. Många människor är ganska fula i jämförelse.
De flesta djur sörjer. De har känslor.

De som påstår nåt annat lider av psykopati.

Visst har djur känslor. De gör dock inte vissa beteenden som nämnts ovan eller visar känslor på samma sätt som människor.

Du har rätt. Jag har aldrig hört talats om en elefant som låst in sina barn i källaren och våldtagit dem.

De flesta människor gör inte detta. Fast en lejonhanne som träffar på en hona med ungar, dödar ibland ungarna för att para sig med henne. Det är lite mer brutalt än vad människor brukar göra...

Djur ha ju deras beteenden, dom sköter sitt, ganska enkelt om man kollar länge. Djur har känslor de vet jag.

Att rodna kanske är en så kallad sann signalering. Om en person rodnar när den ljuger eller gör något som anses fel, så vet man att den inte gjort något fel om personen inte rodnar och det kan ha ett överlevnadsvärde för personen som rodnar och samtidigt vara något som en partner värderar.


Att gråta generellt oavsett tårar är aningen svårbegripligt. Kanske en signalering igen .. det är inte helt lätt att fejka gråt varför gråt blir en närmast sann signalering om att någon är i nöd och ofta är det nära släktingar som reagerar mest. En överlevnadsfördel .. kin-selection.


Hundar, vargar, apor och kanske fler djurarter "skrattar". Skratt i form av leenden anses vara ett aggressionshämmande beteende som tagits en bit längre hos människan och bör generellt förekomma främst hos flocklevande arter.


Nej, vi är djur och verktyg förekommer också i djurvärlden. Gradskillnader, inget annat.

Alla däggdjur har samma grunduppsättning av känslor/emotioner, och det gäller säkerligen flera ryggradsdjur, i alla händelser fåglar men troligtvis alla övriga reptiler och fiskar med.

Det som skiljer är inte en skillnad mellan människor och andra djur, utan mellan djur rent allmänt, varav människan är ett. Skillnaderna består i hur känslor kombineras, ett slags synestesier. Exempelvis hos oss kan avsky och illamående vara kopplat till stimuli som är verbala eller visuella, likväl som via lukt och smak. Därför kan samma emotion väckas hos oss av att vi känner lukten av ruttet kött, eller hör talas om någon som plågar barn. Vissa av dessa "syntetiska" eller "sammansatta" känslor är därför möjligen unik för människor, men det är inte på något vis unikt för människor. Dvs andra djur har egna sammansättningar av känslor som är funktionella av dem.

En annan form av skillnader består av skillnader i sinnesfysiologi. Djur som använder ekolokation t.ex, kan mycket väl ha ett "textursinne" ungefär som vi har ett färgseende, och texturen kan säkert skapa emotioner hos dem, som vi människor kan få emotionella associationer av att stryka en viss textur. Synestesierna handlar om saker som är kopplade därför att vi evolutionärt "hängt på" nya funktioner till ett gammalt system. Därför har vi saker som "mjukt och skönt" och "hårt och kallt" eller "emotionell kyla" på samma sätt som "temperaturmässig kyla". Det är inte en slump att hårt, kallt och kyla hänger ihop och mjukt, skönt och värme hänger ihop. Det är en slags nervsystemets arvssynd och inte unikt för människan.

Finemang - initierat och kunnigt som vanligt, men hur kan man veta detta med synestesier och att nya funktioner är påhängda äldre system? Är det en teoretisk eller experimentell insikt? En detalj som man kommer att tänka på när du talar om "hårt och kallt" är att nog många liksom jag själv tänker på detta på detta som en fråga om värmeisolering. Mjuka material ju av naturliga skäl ofta mer temperatur-isolerande än hårda, en päls mjukare och skönare än stålull som är mindre mindre hårt och kallt än en stålbalk, något som kanske går ihop med vad du säger men som blir lite svårt att inse när du uttrycker det som du gör.

Människan är ett rovdjur och flockdjur. Har få fiender. Då kan vi visa svagheter i vissa fall
Ett skadat djur kan uppfattas som ett byte i det vilda. Därför visar inte bytesdjur tex smärta
Vilda djur vinner inte några fördelar med känslor socialt.
Däremot kan man se olika knep på våra husdjur. För att få föda eller uppmärksamhet.
Även glädje, rädsla, ilska, skam går att se på hundar och katter.

Men visar, de flesta svenskar, verkligen så mycket känslor? Jag tycker inte det. Vi är ganska immuna.
Vi är tex ofta passivt aggressiva i det här landet. Vi undviker direkta konflikter med varandra.
Många tassar runt med olika hämndåtgärder. Hämnas med diskret hämnd. sarkasm mm
Ofta på ett ganska fult och oärligt sätt.
Medan en öppen verbal konfrontation skulle lösa de flesta konflikter. Men få vågar

Det är ju också så att väldigt Få djur (förutom människan) tittar varandra i ögonen för att kunna läsa av andras ansiktsuttryck (intentioner).
Tamhunden, och katten verkar det som, har lärt sig att göra så pga sin långa intima närhet till människan, men bland vilda djur är det ytterst ovanligt med det beteendet.

Vissa - enstaka bara - chimpanser kan också göra så, och då mot varandra.
En sak som gör det lite spännande är att man har sett hur vissa chimpanser har utvecklat ögon som låter en se ögonvitorna (så att man kan se vart de tittar, åt vilket håll).
Jag vet inte om det är en evolutionär sak, något nyutvecklat, men det är iaf mycket ovanligt.

Dvs pga det så finns det ju inte så stor anledning med ansiktsuttryck, som att le, rodna, gråta, osv eftersom ingen hade vare sig sett det eller brytt sig om de hade sett det ...

Hunde ler med svansen mer, och det kan andra hundar se och känna igen.
Men vi människor viftar inte på någon svans, eller hur.
Hundar har ett övertydligt beteendemönster, som att lägga sig med magen i vädret för att signalera att den ger sig. Det är inlärt beteende från sin amma (och ibland flocken). Det är samma hos lejon, som också är flockdjur ju.

Så visst kan djur visa känslor.
En hund som vill initiera lek, slänger ju fram sina framtassar i en studs och böjer ner huvudet, tittar lekfullt på sin lekkompis.
Den gesten förstår ju alla, även vi människor.

Intressant nog så har katten en helt annan svansföring ... så att säga =)
Katten som viftar på svansen vill definitivt inte leka.


Men, huvudsakligen så handlar det nog om det jag skrev om i början - att vi människor är så starkt fokuserade på varandras ansikten.
Faktum är att vi föds med den förmågan, att se och känna igen ansiktsuttryck och förstå vad de representerar, samt citera det också. Vi föds med den förmågan alltså.
På samma sätt som tex en Gnu föds med förmågan att springa så fort den ploppar ut.
Det kan inte vi göra.

Men vi kan tolka varandras ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonläge, korrekt - utan att bli instruerade.
Det är något som inte alla av oss egentligen uppskattar.
Dvs hur ofta har man inte hört (eller själv sagt) att, tex - "Varför blev du sur?" Eller "Varför hånler du?"
Då svarar man nästan alltid att - "Nejd,då, jag skrattade inte, hånlog inte, blev inte sur" etc, osv.
Trots att vi mycket väl vet med att vi gjorde precis det.

Vi gillar bara inte att vi är så lätta att läsa av.
Det kan ibland bli totalt omöjligt att ha en dialog med någon som vägrar medge sådant.
I synnerhet om det är någon "auktoritetsfigur" ... för där är det ofta en direkt vägg som man möts av om man försöker ifrågasätta deras ansiktsuttryck och vad det representerar.


Vi människor har teater, som en urgammal kulturyttring.
Den hade aldrig fungerat, än mindre uppnått denna så långlivade popularitet om det inte hade varit så att vi - alla normalutvecklade iaf - faktiskt kan tolka mänskligt beteende instinktivt.
Fenomen såsom skådespeleri hade inte kunnat finnas utan denna medfödda färdighet.