Finns det en genetisk grund för våra moraliska resonemang?

Vad som är en stor eller liten variation mellan individer kan ju diskuteras. Är variationen i IQ eller längd eller hudfärg mellan mänskliga individer stor eller liten? Och jag är inte övertygad om att giraffens halslängd har varierat mer i gångna tiders populationer än vad den gör nu. Det är fullt möjligt att det är samma selektionstryck på att nå högre upp i trädkronorna nu som förr. Begräsningar tillkommer ju förstås och för varje centimeter blir det svårare bara som konsekvens av skalningseffekter (varje bro som skalas upp likformigt kommer med ökat storlek förr eller senare kollapsa av sin egen massa).


Läste ditt länkade inlägg och håller på det hela taget med dig.

Ny forskningsartikel på ett liknande tema:

Fasching, N., & Lelkes, Y. (2023). ”Ancestral Kinship and the Origins of Ideology”. British Journal of Political Science. doi: 10.1017/s0007123422000709

Jag tror absolut på att moralitet kommer ur evolutionen/generna. Inte från religion iaf, men delvis från filosofi.

Judarna hade ju klarat sig i hundratusentals år innan de kom till Berget och fick de 10 budorden, bl.a. "stjäl och mörda inte". Om de, fram tills att de fick de 10 budorden, hade trott att det var okej/bra att mörda och stjäla, så hade de i evolutionen inte överlevt fram tills att de kom till Berget. Budordet "mörda inte" har alltså en evolutionär grund - jag tror de som hörde det budordet först blev förvånade över att sådana uppenbarheter sägs av Gud. Det är inte direkt så att de gick runt och mördade hejvillt fram tills de fick de 10 budorden som sa att inte mörda.

Vi människor är hypersociala primater - vi vårdar inte varenda relation/konflikt/belöning med sex såsom bonobos gör, men vi är gentemot varandra antingen neutrala (jag vill dig neutralt) eller goda (jag vill dig väl). Tanken "jag vill dig illa" kommer inte spontant, och det fanns ingen evolutionär anledning att tänka att man vill andra negativt.
Vi människor vill varandra neutralt eller väl - och det synns när man går på stán, om man uppmärksammar det för sig själv. Vilken evolutionär fördel hade det varit för ett flockdjur anpassat i 100k år till att leva bland 150 människor att vilja varann illa? Det är snarare så att den som ur intet ville flockmedlemmar illa blev själv illa behandlad, kanske dödad - så den genen gick inte vidare.

Varifrån moralitet kommer är en viktig fråga. Tror inte ett dugg på att religioner har monopol på att kunna säga att moralitet kommer från religionen. Filosofi däremot, såsom "maximum happiness for most amount of people" (utilitärianism) kan vara allt från personlig övertygelse till makroPolitiskt mål.

Vi är hypersociala primater, och det finns massvis med evolverade känslor/beteenden som rör det sociala. Moralitet kommer mestadels ur generna - men också ur vårt stora cortex/hjärnan som kan stå inför valet: ska jag skaffa ett harem dvs sex med alla flockens kvinnor, eller ska jag låta mina manliga vänner också få sin chans till sex? Att döda alla flockens män för att få alla flockens kvinnor kanske skedde några gånger under evolutionens förlopp (och den genen gick vidare till avkomman), men cortex/hjärnan/sunt förnuft säger att "man kan ju inte döda alla sina manliga vänner".

Jag tror vi, under miljoner år, levde viss tid i egalitärt sammarbete (typ demokrati) och viss tid i att en stark mobbare med några starka medhjälpare tog makten, skapade ett harem och förslavade alla andra. Vi är alltså anpassade (vi tittar på den sociala omvärlden och kollar om det är en demokrati eller tyranni) till båda samhällsskick.
Under tyranni-tiden kanske tyrannen fick 100 avkomma, så den genen gick vidare (män vill ha unlimited access to unlimited sexuality); men säg 3 generationer senare så gjorde befolkningen en statskupp och började leva egalitärt igen - för att det inte direkt är kul för någon annan än tyrannen att leva i en tyranni (vår stora hjärna såg fördelar i att störta tyrannen för att skapa ett mer gemensamt och sammarbetande samhälle, vilket var ett nöje för alla). Vi är anpassade genetiskt till både tyranni och egalitära samhällen - evolutionsHistorian är så lång att vi levt x miljoner år under vardera statsskick, så vi är anpassade till båda (och ser oss omkring för att se vilken typ av samhälle vi lever i just nu, och anpassar oss därefter (och det kommer både från generna och cortex/hjärnan)).
Vi är väldigt anpassningsbara.

Men allt som har med moralitet att göra kommer från generna (filosofin kring moral föddes ju först på 1500-talet med utilitärianismen; eller i antikens Grekland med demokrati). Vi vill varandra neutralt eller väl - varför skulle vi vilja illa? Vi antingen skiter i varandra eller så tar vi hand om varandra. Om det är släktband involverat (t.ex. mellan två älskare) så finns det ju uppenbara evolutionära skäl till att de tvättar, underhåller, roar, ger mat till, osv varandra för att försäkra sig om att partnern/barnet mår bra (för genernas skull).

Tjänster och gentjänster (dvs basic ekonomiskt tänkande) gentemot otherwise neutrala människor spelade också roll. Om jag inte minns fel, så har jag sett chimpanser ge bort en banan idag till en neutral annan chimpans, i hopp om att få tillbaka något värdefullt imorgon.

Som sagt: bonobos idkar sex hela tiden, för konfliktresolution, som tjänst och gentjänst, som ett tecken på tacksamhet, som en vänskapsförklaring - nästan allt, verkar det som. Vi människor är lite likadana fast inte med sex: vi evolverade gener/känslor för allehanda pro-sociala beteenden, t.ex. tjänster och gentjänster.

Om en tyrann härskade flocken för säg 156 003 år sedan, så skulle slavarna (de andra flockmedlemmarna) - även om de inte skulle ha det i sina gener - göra revolt mot tyrannen tack vare sina stora hjärnor som kan förutspå framtiden som bättre i ett mer egalitärt samhälle utan tyrann. Det krävs ingen avancerad filosofi för att döda en mobbare som paxat alla kvinnor och förslavat alla män - vår stora hjärna (speciellt dess framtidsPredictionsFörmåga) löser sådana problem åt oss (även om vi inte skulle ha en genetiskt baserad känsla för att störta tyranner (men vi känner ju orättvisor i känslorna, så det är genetiskt)).