Finns det en genetisk grund för våra moraliska resonemang?

Genetiken är tack vare människors drift, antingen är man offensiv eller introvert. Lösningen brukar vara kanonmat eller spakarna till en kanon.
Vi har utvecklat ett immunförsvar mot förtryck genom årtusenden, absolut inte bra att bli för petig. Om jag nu kunde ge ett exempel.

Moral är genetiskt kodad på samma sätt som språk är det. Det finns något medfött som utgör en förutsättning för att lära sig språk (N Chomsky) och på samma sätt finns det något genetiskt förprogrammerad för moral (R Alexander). Människors specifika moral varierar på ungefär samma sätt som människor specifika språk. Under extrema yttre miljömässiga villkor utvecklar individer inget eller endast ett rudimentärt språk och på samma sätt förhåller det sig med moral, men under normala levnadsvillkor lär sig barn tala och analogt utveckla en moral som begränsas och styrs av medfödda villkor liksom av det kulturellt specifika. Ur denna aspekt är alltså moral en funktion av ett medfött beteende-program och en specifik omgivning och har onekligen existens som en sådan produkt.

Om det du skriver stämmer, då kan variationen mellan hur olika individer resonerar i moraliska frågor inte härledas till genetiska skillnader mellan de två individerna. Förstår jag dig rätt?

Chomsky är onekligen en föregångsman när det gäller att förstå människan. Se vad jag skrev om honom här:

(FB) Er syn på demokrati?

Det tycks som om språkforskare i allmänhet förstår människan bättre än andra humanister. Man kan fråga sig varför. Kanske därför att de metodologiskt ligger närmare naturventenskaperna?

Hur som helst skulle jag säga (med Chomsky) att det är vår förmåga att lära oss ett språk (vilket som helst) som är programmerat i våra gener, inte språket i sig. Kanske är det på samma sätt med moral. Vi har en nedärvd förmåga att smälta in i en grupp människor och acceptera deras normer. En förmåga som självfallet har ett stort överlevnadsvärde.

Detta sagt så är det ett gemensamt drag i alla mänskliga kulturer att vi tenderar att gynna individer som vi är nära släkt med. Ett beteende som uppenbarligen gynnas av det naturliga urvalet.

En egenskap kan vara genetiskt bestämd även om man inte ser någon skillnad mellan olika individer. Alleler som har ett överlevnadsvärde fixeras snabbt i populationen. Alla giraffer har långa halsar, men egenskapen är trots det genetiskt bestämd.

I mäniskans fall formades våra nedärvda beteenden under årmiljonerna när vi levde som en apflock på savannen. Inte mycket har hunnit hända sedan vi vandrade ut ur Afrika för cirka 100 000 år sedan. Därför är mänskliga beteenden tämligen lika i olika kulturer, när man skrapar lite på ytan.

Ja, specifik moral hos en individ beror som jag ser det del på ett genetiskt arv samt en specifik miljö. Eftersom båda dessa faktorer kan variera oberoende så går det inte att generellt peka ut just genetiska skillnader som grund för moraliska skillnader mellan två individer. Men detta hindrar ju inte att skillnaden i moraliskt beteende (eller moraliskt resonerande) mellan två individer kan bero på just genetiska skillnader. Man skulle behöva rigga ett experiment med samma miljö för båda individerna för att veta, vilket förstås är svårt.

Egenskaper är ju för det mesta inte mendelska i meningen att de faller ut som det ena eller andra som t.ex. ögonfärg eller diverse gener som orsakar sjukdomar. Giraffers halslängd är normalfördelad just på grund av att många gener inverkar på dess längd, precis som med mänsklig kroppslängd eller IQ. Folk som studerar IQ-genetik är ute efter att försöka hitta och isolera olika gener som har särskild stort inflytande på just denna egenskap. Skulle tro att det förhåller sig med moral på samma sätt - ett stort antal gener inverkar på det "genetiska moraliska programmet" som sedan miljön inverkar på. Det borde dock kunna finnas vissa detekterbara genomsnittliga moraliska skillnader mellan olika folkgrupper på samma sätt som det finns skillnader i styrka eller längd eller IQ.

Naturligt urval fungerar endast på individnivå vilket inte hindrar att beteenden som inte bara gynnar individen kan utvecklas. Kin-selection eller släktskapsselektion är nyckelordet för detta - en bror som offrar sitt liv för att rädda två av sina bröder har inte försämrat sitt genetiska överlevnadsvärde.

En annan sak med moraliskt beteende är ju att det snabbt kan ändras av yttre omständigheter. Med krig, revolutioner, naturkatastrofer etc. så ändras villkoren för individers överlevnadschanser och därmed för vilka beteenden och attityder gruppens individer reagerar för eller ens bryr sig om. Det var nog få som inte snabbt omprioriterade i sina moraliska värderingar ombord på Estonia när det stod klart att färjan skulle sjunka.

Jonathan Haidt har även gjort detta test som visar om du är demokrat eller republikan utan att ställa politiska frågor, vilket ger stöd för att värderingar kan vara genetiska: http://chartsme.com/

Gjorde testet två gånger och blev båda gångerna utpekad som demokrat (!) på basis av mina svar på frågor som rörde sånt som väcker avsky hos känsliga personer som att lyfta en död katt, se en råtta, upptäcka att mjölken är sur, etc. Tror att man bör vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser gällande skillnader i genetiskt betingad moral från saker som avsky (disgust) apropå boken The Nature and Moral Significance of Disgust.

Tillägg: Även en egenskap som avsky är betingad av yttre omständigheter. Den som är van vid god mat tycker att pannkaka är mindre gott än den som svälter. Under extrema villkor tar hungern över och gör att man kan äta andra.

Ett exempel på Maslows behovstrappa som diskuterades i moralfilosofitråden.

Visst, giraffens halslängd varierar, som alla multifaktoriella egenskaper. Min poäng var att stor individuell variation är något man främst ser i en övergångsfas innan en selekterad egenskap spritt sig inom populationen och optimerats.

Jag har utvecklat analogin med giraffens hals här:

(FB) Er syn på demokrati?