Pluralism i alla dess former är grundbulten av liberalism

I ett icke pluralistisk och icke mångfaldigt samhälle kan inte klassisk liberalism existera likformighet och konformitet är liberalismens motsats.

Ett pluralistiskt samhälle kan vara en konsekvens av en liberalistisk hållning, knappast en grundbult dock.

Håller med dig delvis pluralism är resultatet av liberalism
likformighet och konformitet är dock dess motsats.

Är det verkligen nödvändigtvis så? I min mening kan ett liberalt samhälle fortfarande vara präglat av konformitet exempelvis.

Tvärtom, liberalismen är inkompatibel med pluralism. Liberalismen förutsätter att det finns en monopoliserad uppfattning om vad som är frihet, vad en individ är, vad som är förnuftigt, vad som är korrekt vetenskaplig praktik, vad som är giltiga rättighetsanspråk och en hel del annat. Den bygger på tanken att alla de frågorna har ett entydigt korrekt svar, och att vi kan hitta det svaret och tillämpa det i vårt samhällsbygge.

Pluralism innebär det rakt motsatta: det innebär att man förkastar hela idén om universell sanning och att man i grunden inte tycker att det är någonting fel med relativism. Det är en radikalt skeptisk position där liberalernas sanningar reduceras till att vara uppfattningar bland många andra. Pluralism är att acceptera att det finns en mängd olika svar på de centrala frågorna, som kan vara giltiga samtidigt trots att de är helt motstridiga sinsemellan.

Om makthavarna i ett liberalt samhälle misslyckas med att upprätthålla sina sanningars hegemoni pyser liberalismen ihop. Pluralism, med sin skepsis mot alla absoluta sanningsanspråk, är alltid en dödsstöt för liberalismen.

Nix-registret har förstås redan förintat TS påstående. Men man kan väl lägga till att TS och andra liberaler borde ta en titt på dagens verklighet. Våra samhällen i väst slår ju rekord i konformism. Etablissemanget med MSM i spetsen tillåter ingen som helst diskussion i viktiga frågor utan står som en järnhäl och stampar på allt och alla som ifrågasätter det officiella narrativet. Verklighetens liberalism skiljer sig alltså föga från verklighetens kommunism. Verkligheten är förstås också det enda relevanta kriteriet och vi kan tydligt se att liberalism inte har ett dugg med äkta frihet att göra.

Finns inget annat samhälle som varit så pluralistiskt till ideer och ideologier som liberalism även till ideer som är liberalismens fiende på både vänster och högerkanten.

Den pluralism eller pluralitet som finns inom liberalismen handlar om yta och konsumtionsvanor. Du får färga håret i vilken färg du vill, du får samla på vapen, du får välja ditt pronomen och du får hänge dig åt perversioner, så länge inget du gör bryter mot liberalismen. Om du däremot dömer ut t.ex. idén om mänskliga rättigheter eller likhet inför lagen blir du stämplad som extremist och utesluts från offentliga positioner, och om det inte skedde skulle samhället snabbt sluta vara liberalt. I filosofisk mening finns ingen liberal pluralism, bara en monopoliserad politisk myt som du får kombinera med ett antal ytliga subkulturer.

Vi ser nu också att det gått mot kaos på grund av hegemonin.

Den klassiska liberalismen är liberal i både ekonomiska och sociala frågor den är tolerant och öppensinnad.

I teorin möjligen. I verkligheten...not so much...vilket inte minst de senaste åren visat.

Jag skulle nog säga att det som är avgörande är frivillighet.

Så länge folk får göra ställningstaganden frivilligt så kan liberalism sägas gälla.

Det är när en överhet kommer med tvång som liberalism upphör.
Sedan kan de där tvången vara mer eller mindre.

Pluralism uppstår bara om folket anser det viktigt. Folket kan ju välja att införa vissa standarder, och då finns ingen pluralism (där dessa standarder gäller). T ex kan DRAM nämnas. Där är interfacen standardiserade så att man kan köpa komponenter från olika leverantörer men de är ändå kompatibla.


(Ja, jag håller med om att vi också har ett bivillkor om att den enskilde inte får utsättas för övergrepp).